Äntligen... mens

Ja, det tillhör ju inte vanligheterna att jag blir glad när mensen kommer, men nu är jag det! Som jag skrev för några dagar sedan hade jag gett upp hoppet om att vara gravid. Så då återstod det bara att mensen skulle komma så att jag kan börja med sprutorna.

Igår kväll kom den äntligen. Två dagar sen, vilket som sagt bara hänt en gång tidigare när jag hade en biokemisk graviditet. Och vilken mens! Jag blöder så mycket att det nästan är fel att kalla det mens, för det är mer i stil med blodbad...! Och så jäkla ont det gjort! Så jag tror definitivt att det varit en biokemisk graviditet, eller ett tidigt missfall (men då kanske det borde blivit positivt utslag...?). Ja, ja... oavsett vad det varit, så har det varit smärtsamt. Men nu är det över och imorgon börjar jag med sprutorna! Tänk att man kan vara glad för det! ;)

På måndag är det dags för ultraljud för att se hur äggen utvecklats och troligtvis måndagen därpå dags för äggplock.

Insåg idag att det är 1,5 år sedan jag stimulerade senaste. Tänk att det gått 1,5 år sedan hela ivf-karusellen började! Visst känns det jäkligt trist att fortfarande kämpa så långt senare (och totalt 3,5 år sedan vi började försöka), men å andra sidan har väldigt mycket hänt på 1,5 år. Jag har ju ändå varit gravid 2 ggr sedan dess. Så en liten seger är det ändå (positive thinking!).

Fortfarande weird

Igår (på BIM) kom så första blodtecknet. Det började med bruna flytningar på eftermiddagen och sedan på kvällen några droppar blod. Idag är det bara bruna flytningar hittills. Jättemärkligt, för så här börjar aldrig min mens. Den börjar alltid med rosa blödningar. Däremot hade jag så här när jag fick min första missed abortion. Det är också märkligt eftersom min mens skulle varit i full gång igår, inte smådroppat. Det skulle börjat för flera dagar sedan.

Efter en hel del analyserande tror jag faktiskt att jag haft en biokemisk graviditet till. En biokemisk graviditet är när ägget fäster ett kort tag och sedan släpper. Kroppen börjar producera hcg och tror att den är gravid, men man hinner liksom aldrig bli gravid på riktigt. Det skulle förklara varför jag kände mig gravid tidigare, men att det har börjat ebba av (även om en del "symtom" är kvar). När jag tänker tillbaka på min första biokemiska graviditet minns jag nu att mensen var två dagar sen, men då hade jag småblött i en dryg vecka innan.

Någonting är ju uppenbarligen konstigt och inte normalt. Jag är som sagt inte den som tror en massa saker p.g.a. rent önsketänkande, och allt det här jag känt har jag inte inbillat mig. Och jag kan knappast inbilla mig att mensen är sen. Min kropp har inget subtilt språk direkt. Den talar TYDLIGT om ifall något är annorlunda, och de här senaste 1,5 veckan har den skrikit åt mig. Problemet är att jag inte riktigt fattar...

Nu har jag tappat lite intresse för att förstå vad det är min kropp gör och försöker säga. Nu vill jag bara ha det överstökat och köra nya försök. Skulle tro att mensen kommer igång på riktigt inom ett par dagar och sedan är det sprutor som gäller. Så kom igen!

Något verkar konstigt... men gravid är jag nog inte

Jag förstår inte vad som händer i kroppen... Jag testade i morse igen på BIM -1 och det var tyvärr negativt. Inte den minsta skymt av ens en skugga till streck, och då fick jag nog börja inse att jag faktiskt inte är gravid. Sannolikheten att det inte syns någonting dagen innan BIM känns så otroligt liten.

Men vad är det då som pågår?! Jag har ont och har värk - allt från intensivt molande till skarpare smärta. Jag känner mig inte längre gravid i magen (hur gärna jag än vill det), fastän den fortfarande är svullen och öm. Den känns helt enkelt inte samma längre (vilket började igår kväll). Men brösten känns däremot hur gravida som helst! När jag varit gravid har de varit ömma på ett helt annat sätt än när jag väntar mens, och just nu känns de supergravida!

Dessutom har jag inga som helst tecken på blödning, vilket är ännu konstigare. Imorgon ska mensen vara i full gång, vilket innebär att jag borde ha småblött i ett par dagar nu. Jag har kollat min ägglossning i sex år, och det har aldrig hänt att jag inte fått mens 16 dagar efter positivt utslag. Och det har aldrig hänt att jag kvällen innan inte har några som helst tecken på blödning. Enda undantaget var när jag åt Pergotime. Då kom första blodtecknet efter 16 dagar i varje cykel. Men jag har inte ätit Pergotime på över två år, så det här kan jag inte förklara.

Någonting är definitivt annorlunda. Jag är verkligen inte den som drar på och tror att jag är gravid bara så där. Snarare tvärtom - efter många års kamp för att bli mamma är jag så luttrad att jag inte ropar gravid för minsta lilla tecken. Been there, done that, and was wrong all the time. Men det här är så annorlunda att det inte går att ignorera.

Så, jag tror nog inte längre att jag är gravid. Det borde åtminstone funnits ett svagt streck idag och magen känns annorlunda. Dessutom har jag börjat känna mig konstig - jag mår dåligt, illa och ja... jag mår konstigt. Inte som att jag börjar bli sjuk, bara konstigt. Brösten spränger och magen ömmar och värker. Ibland känner jag att det påminner om mensvärk, men oftast inte. What's going on?!?!

Nu hoppas jag bara att mensen kommer igång illa kvickt så att allt det här jobbiga försvinner och jag kan börja med sprutorna. Så att jag kan bli gravid någon gång!

Inget test idag!

Idag tog jag inget test. Det känns som det är bättre att vänta tills det är säkrare besked. Det bästa vore väl att vänta till lördag när mensen ska komma, men jag funderar på om det är mer praktiskt att testa imorgon igen. Om jag skulle få positivt test kan jag ringa till Sahlgrenska och meddela det. Både måndag och tisdag i nästa vecka har jag begränsade möjligheter att ringa eftersom jag är på konferens.

Min cykel har varit lite lång den här gången eftersom äl var lite sen (inget ovanligt för mig å andra sidan), så enligt planeringen jag gjort upp med Sahlgrenska borde jag haft mens och kommit igång med sprutorna i slutet av förra veckan. Så jag ligger redan lite efter så att säga. Känns som jag i sådana fall vill meddela dem så snart som möjligt.

Men... nu går jag händelserna i förväg känner jag! Men jag känner mig så säker på att jag är gravid att jag inte kan tänka mig ett annat scenario. Vågar jag skriva det? Får jag lov att tro det?

Huden i ansiktet har definitivt försämrats och är flammig och plitor på gång. Brösten känns som någon har injicerat ett gift som håller på att spränga sig fram runt om i alla blodkärl och värker längs hela processen. Magen är öm, om än dock lite mindre gasig de senaste två dagarna. Inga tecken på blod än.

Det är konstigt för jag är så övertygad om att jag är gravid, men ändå är jag livrädd att testen ska visa negativt. Jag blev defintitivt skrämd av det negativa beskedet igår. Det är det enda jag kan se framför mig när jag tänker på att testa igen. Ååååh vad jag hoppas att det visar positivt imorgon!! Om jag nu testar imorgon... Suck...

Uppdaterar imorgon igen så får vi se vad det blev...

Negativt på BIM -3

Så klart att jag inte kunde hålla mig från att testa...! Någon som trodde jag skulle klara det? Nejdå, när jag vaknade bestämde jag mig att jag inte kunde vänta och tog ett test. Men det var tyvärr negativt... :(

Jag vet ju att det är lite tidigt att testa. Tre dagar kvar till BIM, så även om jag är gravid så är det inte säkert att det skulle visa sig nu. Eller så är jag helt enkelt inte gravid. Suck... känns resonemanget igen? Har jag ältat detta i några dagar nu? Svar ja!

Att resonera fram och tillbaka hjälper ju inte, men jag tänker göra det ändå. Mina "symtom" hittills:

• Svullen och gasig mage.
• Ömhet och värk i kvinnomagen.
• Mer intensiv "mensvärk" än innan mens, och den har startat mycket tidigare än innan mens.
• Mycket (!) gulare urin.
• Illamående.
• Stark "smak" (är egentligen mer som en känsla) långt bak i svalget.
• Ökade flytningar.
• Ömma bröst.

Samtliga "symtom" har jag också haft tidigare när jag varit gravid. Ömma bröst har jag dock dessutom när jag väntar mens, så det behöver inte betyda något. Ibland illamående också, men aldrig så här tidigt.


Det som talar emot att jag är gravid:

• Har inte småplitor i ansiktet och på bröstet i samma utsträckning som när jag varit gravid.
• Negativt test på BIM -3.
• Har aldrig blivit gravid på naturlig väg förut.

Hmm... jag kom visst inte på fler saker som talar för att jag inte är gravid, men känner samtidigt att de två sista punkterna är ganska tunga... eller... hmm... suck...!

Testa imorgon? Nej, jag tror faktiskt inte det. Bör nog vänta tills åtminstone fredag på BIM -1. Eller egentligen till lördag. Men jag hinner nog ändra mig ett antal gånger innan dess.

Förvirrad

Velar fram och tillbaka mellan att tro att jag är gravid och inte. Och jag stör mig på att jag funderar och velar så mycket som jag gör. Det viktiga är ju inte om jag känner mig gravid eller inte, för det är inte "känner mig gravid" som avgör om jag är det eller inte. Men jag kan inte sluta!! Jag tror att alla som kämpar för att få ett barn kan förstå vad jag menar. Och alla andra också kanske...

Idag känner jag mig fortfarande uppsvullen och öm, men lite mer "tom" än de andra dagarna. Lite mindre luft i systemet så att säga. Ömheten har de senaste dagarna varit mindre på morgonen och förmiddagen och ökat under dagen för att vara som mest intensivt på kvällen. Likadant var det när jag var gravid. Kanske det är så idag med, det är bara förmiddag än. Men jag har inte ansiktet och bröstet fullt med småplitor som jag haft de andra två gångerna jag varit gravid. Så det gör mig lite misstänksam och skeptisk till om jag faktiskt inte är gravid. Jag vet att det kan skilja från gång till gång, men avsaknaden av detta gör ändå att jag undrar om jag har fel. Jag kanske inte alls är gravid.

Å andra sidan har jag börjat må lite småilla idag och det kan ju vara ett gott tecken. Men det kan också betyda ingenting. Jag kommer alltid tillbaka till ruta 1 igen hur jag än vänder vrider på saker och ting. Allt kan betyda något, och allt kan betyda ingenting. Dags att sluta älta med andra ord... men vem kan det.

Jag beställde en uppsättning billiga graviditetstester igår som jag hoppas kommer med posten idag. Men jag tror inte jag ska testa imorgon. Kanske torsdag... Två dagar innan BIM. Det gjorde jag förra gången, men jag kanske borde vänta... Å andra sidan kanske jag har börjat få förblödningar på mensen då och hela den här diskussionen är helt onödig.

Någon som har ett tålamod till salu?

Tror jag är gravid... men hur är det möjligt?

På lördag ska jag ha min mens och då är det meningen att jag ska ringa Sahlgrenska för att få en dag när jag ska börja ta sprutor för den korta metoden. Men jag tror faktiskt att jag är gravid... Hur sjutton har det gått till i sådana fall...?!

Ok, jag fattar hur bebisar blir till... eller rättare sagt hur andra gör. Men efter 3,5 års försök har vi aldrig lyckats bli gravida på naturlig väg, men det måste jag vara nu i sådana fall. Jag har samma värk och svullnadskänsla som jag haft de andra två gångerna jag varit gravid. Är det möjligt?! Kan jag vara gravid?

Både gångerna jag varit gravid har jag känt av det jättetidigt. Knappt en vecka efter ägglossningen har jag känt av värk och molande, på ett annat sätt än jag har innan mens. Förra gången jag var gravid kände jag igen det så starkt att jag var helt säker på att jag var gravid flera dagar innan jag plussade på BIM -2.

Men nu är jag mer osäker... inte för att jag inte känner igen känslan, men vi har ju inte gjort en ivf den här gången. Och det är ju faktiskt fullt möjligt att kroppen spökar efter två graviditeter och två MA på kort tid. Så jag kanske inte alls är gravid... eller...?

Första indikationen i kroppen kom redan ca fyra dagar efter äl (fem dagar efter positivt utslag på äl-test). Då var det ett svagt molande och det har nu successivt vuxit och pendlar mellan betydligt kraftigare molande och mer intensiv värk. Jag känner mig (och är) svullen och det känns som det spränger och trycker inne i livmodern.

Om jag ändå hade varit begåvad med ett tålamod...! Avskyr att behöva vänta. Idag är det BIM -5, så det är ju alldeles för tidigt att testa ens om jag hade velat det.

Som jag ser det finns det två alternativ:

1. Jag är gravid.
2. Kroppen har en massa konstigheter för sig efter det senaste MA och håller på att försöka hitta tillbaka. Och då blir det ömt och konstigt.

Ska bli oerhört spännande att se vilket av alternativen det är! Om jag inte är gravid så hoppas jag att jag inte blir besviken, för då börjar ju stimuleringen ett par dagar senare. Så oavsett vad så har jag något att se fram emot. Men nog fasiken hoppas jag på alternativ 1...!!! ;)