Jag tillhör alltid undantagen... Om något normalt sett är på ett sätt, så tillhör jag oftast de där andra procenten som är ovanliga. De som inte är som det brukar, fast å andra sidan aldrig riktigt, riktigt illa.
Urinvägsinfektioner är inget ovanligt, men i mitt fall visade sig återkommande urinvägsinfektioner som barn vara en deformerad och trasig njure. Jag fick ta bort njuren eftersom den gjorde mig sjuk.
Skolios är en ganska vanlig ryggsjukdom hos tonårstjejer, men i mitt fall var det så illa att jag behövde behandling.
Min mens kom inte riktigt tillbaka efter att jag slutade med p-pillren när jag var 17 år, men ingen gynekolog reagerade på att det lät ovanligt. Mens kan bli oregelbunden och i viss fall bara komma lite då och då som hos mig. 10 år senare upptäcktes en 30 cm stor massa som man trodde var en cysta på min ena äggstock. Oddsen för att få det i min ålder var jättesmå. Cystan visade sig sedan vara en tumör, vilket också var väldigt ovanligt. Jag fick beskedet att i min ålder och med mina symtom så var oddsen mycket små att den var något annat än godartad, men så klart visade resultaten att så inte var fallet. Det var en borderlinetumör, vilket är en tumör som är något mellan godartad och elakartad. Tumör, äggstock och äggledare togs bort och jag lever med en förhöjd risk att få en tumör även på den andra äggstocken. Jag går på regelbundna kontroller, men får jag en till är drömmen om barn över.
De flesta människor kan bli gravida på naturlig väg, men inte jag. De flesta människors bebisar överlever i magen, inte mina. De flesta bebisar som inte klarar sig kommer ut i form av missfall, men inte mina.
Så... gnället är nu officiellt över. Det finns så klart människor som har det betydligt mycket värre än mig. Det finns de som är dödligt sjuka, de som svälter och de som inte lyckas bli gravida ens genom ivf. Jag vet det. Jag vet allt det där. Men jag önskar ändå att jag kunde få vara lite "normal" ett tag... bara lite jävla normal någon gång. Bara liiiiite normal och bli gravid, få barn och leva Svensson-liv. Jag är trött på att vara ovanlig och speciell. Det räcker nu. Punkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar