Hur mår jag idag...? Hmm... ja, det är alltid så svårt att säga. Ena delen av mig lever vidare, arbetar, skrattar och fokuserar på positiva saker. Andra delen av mig har fortfarande ont, är ledsen och sörjer. Den ena delen av mig har gott hopp om framtiden och att bli gravid igen, den andra delen fasar för att möta gravida på stan och på jobbet, och tycker det är en evighet tills vi ens kan försöka bli gravida igen. Så långt borta att det nästan känns meningslöst.
Kontrasterna mellan mitt liv idag och det som jag levde för några veckor sedan är så stora att de är svåra att smälta. För några veckor sedan satt jag här på jobbet med handen på min växande mage och var lycklig och förväntansfull inför det kommande året med graviditeten och att bli mamma i slutet av året. Jag klädde mig för att försöka dölja magen och hoppades att ingen hade gissat ännu att jag väntade barn. Jag försökte ta in att jag, ja just jag, efter så många kämpiga år av hopp, tårar och slutligen IVF-behandlingar äntligen var gravid. På riktigt! Jag skulle bli mamma!
Idag ser det helt annorlunda ut. Magen, bebisen och alla drömmar och förväntningar är borta. Jag klär mig som vanligt (vilket bara det är en stor påminnelse om förändringen). De närmaste arbetskamraterna vet vad som har hänt och när jag möter dem hoppas jag att de inte ska titta på min ogravida mage och tänka som jag. Jag har en anställd som är gravid och jag mäktar knappt med att tänka på att hennes graviditet löper på som den ska och att hon är lycklig över det, medans min bebis har dött och min graviditet inte existerar längre. Under resten av året kommer ingenting att bli som jag hade tänkt.
Hur kommer man över det? Hur går man vidare? Man gör nog som jag... man bara gör. Drömmen och hoppet om att någon gång bli mamma tänker jag inte överge, och då finns bara alternativet att gå vidare.
En dag i taget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar