Det har inte blivit något inlägg på ett tag eftersom jag har semester och mått ganska bra de senaste veckorna. Jag sa till en vän häromdagen att jag faktiskt lagt det bakom mig nu. Och sen PANG! Jag ska ha mens om ett par dagar och i samma stund som jag kände mensvärken komma smygande så svängde det igen... Jag mår jättedåligt. Ledsen, känner mig misslyckad och hatar alla gravidmagar.
Jag visste ju att oddsen att vi skulle lyckas på egen hand inte kunde vara jättestora eftersom vi inte kunnat det på tre år, men på något sätt hoppades jag att kroppen skulle fatta nu när den nyss varit gravid. Varför... varför, varför, varför, varför jävla varför kan jag inte bli gravid!?! Ok, to be fair... jag kan ju uppenbarligen, men vad skönt det hade varit att bli det utan läkare, mediciner och ingrepp.
Jag hällde nyss upp ett stort glas rödvin till mig själv och visste inte hur jag skulle stå ut med paniken som vällde upp i kroppen, så jag gick in på min blogg. Något måste jag ju göra liksom...
Och nu, tack vare er, mina få men ändå underbara läsare, så mår jag mycket bättre! Jag läste de kommentarer jag fått sen sist och jag vill bara säga: TACK!! Tack för att ni bryr er och tack för att ni förstår. Det hjälper...
Stor, stor kram till alla kämpare där ute!!!
Vet hur det känns med missfall, för mig tog det 1år innan sorgen la sig! Lycka till med eran kamp! Kram
SvaraRaderaTack! Vad skönt det känns att det finns fler som det tar lite tid för. Känns som jag "borde" kommit över det nu, men nej... Snart tre månader och jag har bara lappat ihop mig själv delvis.
Radera