Velar fram och tillbaka mellan att tro att jag är gravid och inte. Och jag stör mig på att jag funderar och velar så mycket som jag gör. Det viktiga är ju inte om jag känner mig gravid eller inte, för det är inte "känner mig gravid" som avgör om jag är det eller inte. Men jag kan inte sluta!! Jag tror att alla som kämpar för att få ett barn kan förstå vad jag menar. Och alla andra också kanske...
Idag känner jag mig fortfarande uppsvullen och öm, men lite mer "tom" än de andra dagarna. Lite mindre luft i systemet så att säga. Ömheten har de senaste dagarna varit mindre på morgonen och förmiddagen och ökat under dagen för att vara som mest intensivt på kvällen. Likadant var det när jag var gravid. Kanske det är så idag med, det är bara förmiddag än. Men jag har inte ansiktet och bröstet fullt med småplitor som jag haft de andra två gångerna jag varit gravid. Så det gör mig lite misstänksam och skeptisk till om jag faktiskt inte är gravid. Jag vet att det kan skilja från gång till gång, men avsaknaden av detta gör ändå att jag undrar om jag har fel. Jag kanske inte alls är gravid.
Å andra sidan har jag börjat må lite småilla idag och det kan ju vara ett gott tecken. Men det kan också betyda ingenting. Jag kommer alltid tillbaka till ruta 1 igen hur jag än vänder vrider på saker och ting. Allt kan betyda något, och allt kan betyda ingenting. Dags att sluta älta med andra ord... men vem kan det.
Jag beställde en uppsättning billiga graviditetstester igår som jag hoppas kommer med posten idag. Men jag tror inte jag ska testa imorgon. Kanske torsdag... Två dagar innan BIM. Det gjorde jag förra gången, men jag kanske borde vänta... Å andra sidan kanske jag har börjat få förblödningar på mensen då och hela den här diskussionen är helt onödig.
Någon som har ett tålamod till salu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar