Igår kväll hade jag ganska kraftig värk, så att det var riktigt jobbigt faktiskt. Jag blev lite orolig när jag kände en inblandning av vanlig mensvärk i allt det onda, men jag försöker att hoppas ändå. Jag letar i minnet för att komma ihåg hur det var när jag var gravid förra gången. Jag minns att jag hade så här krampont som jag har nu, men jag minns inte om jag också kände mensvärk.
Och idag känner jag ingenting! Suck! Jag vet ju att det kan variera, men man vill ju känna något hela tiden! Fast, när man har ont så tycker man ju att det är påfrestande också... Eller ja - jag ska inte säga att jag inte känner någonting, för magen är fortfarande ganska öm och uppsvullen. Men med tanke på hur ont jag hade igår kväll så känns det som "ingenting".
Fyra dagar kvar tills min mens är beräknad, 6 dagar kvar till td. Om försöket har misslyckats så kommer jag att kunna se blodspår från och med imorgon. Men det kan också dröja ett par dagar till, man vet aldrig.
Så imorgon börjar slutfasen och "allvaret". Från och med imorgon kommer jag att vara en annan människa som kommer att vara helt uppslukad av det här. Ett nervvrak, lite frånvarande och med skyhög puls, totalt livrädd för att upptäcka blod, vilket gör att jag kommer att springa på toa i tid och otid för att kolla. En människa som kommer att pendla mellan hopp och förtvivlan. Någon som jag inte gillar, men lika klockrent blir varje gång. Efteråt är det som att ha dykt upp ur en dröm och jag kan inte fatta hur jag kunde snöa in så totalt, och jag försöker att lägga på minnet att jag inte ska bli sådan nästa gång. Men det blir jag... varenda gång.
Jag hoppas att det går vägen för dig den här gången. Jag ska göra mitt första frysförsök den här cykeln så det borde bli om en sisådär tio dagar om kroppen funkar som vanligt. Jag går på Linnekliniken i Uppsala och ringde och kollade vilken frysmetod de använder där (efter att ha läst om det här på din blogg). Jag har nämligen bara 4 frysisar och var livrädd för att de blir tvugna att tina alla på en gång. Men de fryser ned dem en och en tydligen. Kan inte fatta varför klinker skulle välja att göra på något annat sätt?? Verkar helt sjukt? Är det för att de tjänar mer pengar på färskförsök? Fast så ond kan man väl bara inte vara.
SvaraRaderaHoppas att du kan slappna av och att du får ett stort fint plus om några dagar. Visst är det vår tur nu?
Kramar från Baby Lei
Jag kan inte heller fatta varför man fryser dem ihop flera stycken! Är det inte galet?! Jag har frågat varför, men får ingen förklaring som verkar logisk. Men de försöker lugna mig med att säga att de inte skulle göra något som försämrar våra chanser, för "era resultat är också våra resultat och vi vill att ni lyckas". Skulle kunna vara så att vissa kliniker vill tjäna pengar, men våra försök är ju landstingsfinansierade... Är så glad att jag ändå fått ut alla tre frysförsök vi har rätt till på den här stimuleringen.
SvaraRaderaHåller tummarna hårt för att det ska gå vägen för er den här gången. Hur var din stimulering och ET? Jobbig? Gör du ett ostimluerat FET nu då? Jag har bara gjort ostimulerade FET och de har inte ens nämnt något annat för mig. Men det verkar som om andra gjort stimulerade. Jag tycker FET-försöken är mycket lättare. Inga hormoner, mindre kroppslig påverkan. Men jag blir alltid lite öm i några dagar efteråt. Men det kan man ju leva med!
Hoppas vi plussar båda två nu!!
Kram och tack!!
Om allt hade gått bra (vilket det ju höll på att göra tills jag precis som du fick missfall i v.13) så hade jag inte tyckt att det var så jobbigt. Hormonbehandlingen påverkade mig mindre än jag hade trott. Hade jag inte vetat om att jag var mitt inne i en IVF så hade jag kanske inte märk något. Trött är man väl jämt liksom ;)
SvaraRaderaMen tanken på att mina embryon kanske inte klarar upptiningen, eller att jag inget av dem fäster och att vi då måste börja om igen känns väldigt tung. Det psykiska var helt klart 1000 gånger jobbigare än det fysiska.
Nu ska jag göra en ostimulerat FET. Eftersom jag har regelbynden cykel och bra hormonnivåer och allt det där så anser de att det är den bästa vägen att gå i mitt fall. Det lär väl visa sig..
Jag har också landstingsfinansierade försök, Stockholm betalar för tre färskförsök och ett obegränsat antal frysförsök.
Blir du öm på grund av insemineringen tror du? Eller blir du lite "ägglossningsöm"?
Jag är på dag 6 idag, så om en vecka börjar jag testa med ägglossningstest. Spännande värre.
Kram
Baby Lei
Spännande att det närmar sig nu!! Det är tur att man har de där små sakerna att se fram emot, annars skulle väntan känts alltför seg.
RaderaJag är hemskt ledsen för att er bebis inte heller klarade sig. Visst är det fruktansvärt...!? Jag förstår vad du menar med hur tungt det skulle vara att börja om med en ny stimulering. Usch... orkar knappt tänka på det.
Jag blir öm av allt! Jag har väldigt ont innan ägglossning, under ägglossning och efter. Innan mens, under mens och efter mens. Stimuleringen var hemsk! Jag hade så ont så jag trodde jag skulle gå sönder. Efter äp höll jag på att tuppa av i sjukhuskorridoren så jag fick släpas tillbaka till rummet för att få dropp. Dessutom kräktes jag av smärtan och påfrestningen, och jag kräktes av medicinen jag fick för att motverka överstimuleringen. Jag har förstått att vissa, som du, inte märkt av ivf:en så mycket, men jag är definitivt inte en av dem! ;)
Som du förstår skulle jag vara glad om jag slapp göra en ny stimulering och att det funkar med det här FET-försöket istället!
På Sahlgrenska får man tre stimuleringar, och max tre FET per stimulering. Jag har fått ut max på min första stimulering - ett ET och tre FET. Tur det med tanke på vilken jobbig resa det var!
Håll mig gärna uppdaterad med hur det går! Håller tummarna hårt för att något (eller helst flera) ägg klarar upptiningen!!
KRAM!