Igår satt jag och surfade runt lite på Familjeliv. Jag hamnade på en tråd där en tjej hade haft upprepade missfall och nu var hon gravid igen. Naturligtvis var hon rädd att det skulle hända igen, och tyvärr... längre fram i tråden när hon var i v. 9 så visade VUL att det var en ofostrig graviditet.
Och vips var den där... rädslan! Usch, tänk om det skulle vara så för mig också? Hur ska jag veta om jag verkligen är gravid, eller om det är en ofostrig graviditet, eller om det redan blivit ett MA? Avskyr att rädslan fick fäste, även om det bara var lite grann. Jag känner mig själv. Den kommer sakta men säkert få mer fäste och snart kommer jag att gå runt och nojja. Suck!
Tänk om det vore så enkelt att om man blev gravid och så var man gravid. Nio månader senare kommer bebisen och allt är frid och fröjd. Men inte då! Istället får man först kämpa som en galning för att bli gravid. Sedan om man väl får ett positivt test kan man inte vara säker på att det verkligen är ett foster. Och om det är det, ja då kan det ändå gå och dö när som helst... Hur sjutton kan jorden vara på väg att bli överbefolkad?! Det känns som det måste till ett under för att lyckas få ett barn.
Jag försöker ändå att fokusera på de positiva siffrorna. Visst leder ca 30 % av alla graviditeter till missfall, men det innebär ju också att 70 % av alla graviditeter leder till ett barn. Jag tycker jag förtjänar att vara bland de där 70 procenten nu...
Precis sådär tänkte och var det för mig med. Kämpat jättelänge blev gravid och så i v.10 så upptäckte man att det hade avstannat. Sen ett år senare blev jag gravid igen via ivf och kunde nog inte slappna lite av förrän vid vecka 22 trots att alla tre ultraljuden sa att allt såg bra ut. Sen när du kommer känna rörelser så känner du dig lugnare. Jag är idag i vecka 34 och har väl förstått att det troligtvis kommer komma ut ett levande barn.
SvaraRaderaVad härligt att du är gravid igen! Jag längtar till att komma dit du är när man känner rörelser från barnet. Det måste vara fantastiskt!!
SvaraRaderaGrattis! Tänk att du blev med barn! Jag är så glad för din skull.
SvaraRaderaDet ger mig hopp inför mitt frysförsök som borde bli i början av nästa vecka om ägglossningen kommer som den ska.
Jag förstår att det finns en stor nypa oro i glädjen. Jag vet inte alls hur jag skulle hantera att faktiskt bli med barn igen. Tätare ultraljud gör ju att man får en tillfällig respit, men som du också skriver, det kan ju stanna av ändå.
Det har det ju gjort för oss båda.
Men 70% är 70%. Inte att förakta. Och jag tror på att försöka glädjas och njuta av att vara gravid. Jag tror inte att jag skulle bli mer eller mindre ledsen om det blir ett missfall beroende på att jag varit glad innan. Så njut! Just nu är du ju gravid! Ett stort och nödvändigt steg för att få en bebis! ;)
Bra mycket bättre chans till bebis än om du inte har ett plus på stickan i alla fall.. Glöm inte det :)
Kramar
Baby Lei
Kom på en sak jag undrat över förresten. Du skriver här på sidan att du fått en "biokemisk graviditet". Vad är det?
SvaraRadera//Baby Lei
Tack, tack, tack Baby Lei!! :) Ja, det är underbart!! Hoppas, hoppas nu att det går vägen för dig med!! Du måste hålla mig uppdaterad.
SvaraRaderaJag håller sååå med dig om att man nog inte blir mer ledsen om det går fel bara för att man varit glad innan. Precis det jag försökt att intala mig själv de senaste dagarna!
En biokemisk graviditet är när ägget fäster, men bara en kort stund. Kroppen hinner visst skicka ut lite gravidsignaler, fast man inte är gravid. En halv graviditet beskrev sköterskan det lite enkelt. Min mage svällde upp och så fick jag lite småblödningar redan en vecka efter FET. Sedan kom inte mensen igång förrän ett par dagar för sent. Jag förstod ju att jag inte var gravid, men fattade inte varför kroppen var som den var. När jag beskrev detta för sköterskan sa hon att det lät som en biokemisk graviditet.