Ja, det tillhör ju inte vanligheterna att jag blir glad när mensen kommer, men nu är jag det! Som jag skrev för några dagar sedan hade jag gett upp hoppet om att vara gravid. Så då återstod det bara att mensen skulle komma så att jag kan börja med sprutorna.
Igår kväll kom den äntligen. Två dagar sen, vilket som sagt bara hänt en gång tidigare när jag hade en biokemisk graviditet. Och vilken mens! Jag blöder så mycket att det nästan är fel att kalla det mens, för det är mer i stil med blodbad...! Och så jäkla ont det gjort! Så jag tror definitivt att det varit en biokemisk graviditet, eller ett tidigt missfall (men då kanske det borde blivit positivt utslag...?). Ja, ja... oavsett vad det varit, så har det varit smärtsamt. Men nu är det över och imorgon börjar jag med sprutorna! Tänk att man kan vara glad för det! ;)
På måndag är det dags för ultraljud för att se hur äggen utvecklats och troligtvis måndagen därpå dags för äggplock.
Insåg idag att det är 1,5 år sedan jag stimulerade senaste. Tänk att det gått 1,5 år sedan hela ivf-karusellen började! Visst känns det jäkligt trist att fortfarande kämpa så långt senare (och totalt 3,5 år sedan vi började försöka), men å andra sidan har väldigt mycket hänt på 1,5 år. Jag har ju ändå varit gravid 2 ggr sedan dess. Så en liten seger är det ändå (positive thinking!).
Håller tummar och tår för att det ska gå bra för er den här gången!
SvaraRaderaJag läser din blogg och håller alla tummar för att du snart är igång igen och att det lyckas hela vägen.
SvaraRaderaTack snälla ni!! Hoppas era tummar hjälper!! :)
SvaraRadera